Vi tar det för givet att det är självklart att kvinnor har rättigheter i Sverige. Att vi som är kvinnor är våra egna inte någon annans egendom. Men det var inte så länge sedan kvinnor fick rösträtt i Sverige, eller att mannen blev underhållsskyldig för gemensamma barn, eller laglig rätt att göra abort. I samband med att kvinnan tagit plats i det offentliga rummet har kvinnors rättigheter ökat, men det finns fortfarande saker som inte är självklara ännu. I går tänkte jag extra på de ställen i världen där kvinnor inte har rättigheter, lika värde som män, inte får vara, göra eller klä sig som de vill. Där kvinnor anses vara någon annans egendom privat och offentligt. Eller är någon annans egendom före, under och efter ett giftermål. En varelse som är en handelsvara eller börda för familj och samhälle.
Jag har täkt lite på hur kvinnor och män styrs av samhällets ramar för hur en ”bra” kvinna ska vara genom allt vi möter i samhället med reklam, media, sociala koder, beteenden och spelregler i sociala sammanhang. Vi förväntas se ut på ett vis med våra kläder och skönhet, inte vara för sexuellt aktiva, inte har/haft för många partners. Jag anser inte att någon kvinna är en ”dålig” kvinna för att man visar mycket hud, har haft/har många partners, för mycket smink, har kläder som kan tolkas som sexuella eller opassande, eller att man uttrycker sin sensualitet, sexualitet eller för att man tar för sig i livet.
På showen Cabaret El Hob i lördags såg jag massor av fantastiska dansöser som framförde kraftfulla och ägande nummer som verkligen hyllade kvinnan. Dansnummer med orientalisk dans, fusion, burlesk, bollywood, flamenco, tribal och mycket mer. En hyllning till kroppen, sensualiteten, skönheten, sexualiteten, känslorna, intellektet, kraften och styrkan i kvinnan. Som också bjöd på lekfulla och experimenterande moment i spektrumet av det accepterade och tabubelagda hos kvinnan i dansen. I mixen av det klassiska och nyskapande som visade och väckte tanken hos mig på dagens syn av kvinnan. Alla dessa fantastiska dansnummer som gav mig enorm glädje och fascination. Som även bjöd på skönhet, styrka, passion och intryck till reflektion efteråt. Jag blev så tagen och berörd att jag blev blöt i ögonvrån, glömde bort att ta fotografera och klappa händerna när alla klappade.
En tanke som jag funderat på i samband med denna reflektion är. Kan vi bryta de strukturer som bedömer och kontrollerar kvinnan i samhället om alla kvinnor väljer att gå emot de ramar och beteenden som man möter?
Nu vill jag bara förtydliga att jag inte skriver det här för att pracka på någon en politisk åsikt eller att jag vill att alla ska bli arga kvinnor som hatar män eller att kvinnor ska bli som män. Jag skriver detta för att jag tror på att vi är födda fria och för att jag ser det som en självklarhet att kvinnor och män ska ha lika rättigheter, värde och utrymme.
Tack Alexandra Soto för en fantastisk och underbar show i lördags!
Jag har täkt lite på hur kvinnor och män styrs av samhällets ramar för hur en ”bra” kvinna ska vara genom allt vi möter i samhället med reklam, media, sociala koder, beteenden och spelregler i sociala sammanhang. Vi förväntas se ut på ett vis med våra kläder och skönhet, inte vara för sexuellt aktiva, inte har/haft för många partners. Jag anser inte att någon kvinna är en ”dålig” kvinna för att man visar mycket hud, har haft/har många partners, för mycket smink, har kläder som kan tolkas som sexuella eller opassande, eller att man uttrycker sin sensualitet, sexualitet eller för att man tar för sig i livet.
På showen Cabaret El Hob i lördags såg jag massor av fantastiska dansöser som framförde kraftfulla och ägande nummer som verkligen hyllade kvinnan. Dansnummer med orientalisk dans, fusion, burlesk, bollywood, flamenco, tribal och mycket mer. En hyllning till kroppen, sensualiteten, skönheten, sexualiteten, känslorna, intellektet, kraften och styrkan i kvinnan. Som också bjöd på lekfulla och experimenterande moment i spektrumet av det accepterade och tabubelagda hos kvinnan i dansen. I mixen av det klassiska och nyskapande som visade och väckte tanken hos mig på dagens syn av kvinnan. Alla dessa fantastiska dansnummer som gav mig enorm glädje och fascination. Som även bjöd på skönhet, styrka, passion och intryck till reflektion efteråt. Jag blev så tagen och berörd att jag blev blöt i ögonvrån, glömde bort att ta fotografera och klappa händerna när alla klappade.
En tanke som jag funderat på i samband med denna reflektion är. Kan vi bryta de strukturer som bedömer och kontrollerar kvinnan i samhället om alla kvinnor väljer att gå emot de ramar och beteenden som man möter?
Nu vill jag bara förtydliga att jag inte skriver det här för att pracka på någon en politisk åsikt eller att jag vill att alla ska bli arga kvinnor som hatar män eller att kvinnor ska bli som män. Jag skriver detta för att jag tror på att vi är födda fria och för att jag ser det som en självklarhet att kvinnor och män ska ha lika rättigheter, värde och utrymme.
Tack Alexandra Soto för en fantastisk och underbar show i lördags!